Ibland när jag hör

Ibland när jag hör människor säga att de där utlänningarna, de kommer hit enbart för att få bidrag och leva på svenskars skattepengar, önskar jag att jag kunde visa upp den unga man på 25 år, som i sin förtvivlan,
när han hade hört att man kunde få stanna i Sverige i två-tre år och sedan utvisas tillbaks till det man flydde från,
visade mig hur han såg ut på kroppen efter tortyren han hade utsatts för.
Den vänstra armen var full med ärr efter knivsnitt, från axeln och ner till handleden.
Förhörs ledaren hade skurit ett djupt snitt i armen var gång han ställde en fråga.
Under revbenen fanns ett är efter ett gevärskott, och slutligen var tre tånaglar utdragna.
Under åtta månader satt han fängslad, för att någon hade angett honom och sagt att han hade förbjudna böcker i sitt hem.
Hela hans familj är borta, några är döda, andra är försvunna och ingen vet var de är.
Den här unga mannens historia är inte på något sätt speciell, de är många som har märken efter tortyr, både utanpå och inuti kroppen, nog har vi plats och möjlighet att ge en fristad åt dem.